DET OKREATIVA KLASSRUMMET

“Världen är full av texter, mer eller mindre intressanta, jag vill inte lägga till fler” är en ungefärlig översättning av den amerikanske poeten Kenneth Goldsmiths version av ett citat från konceptkonstnären Douglas Huebler. Det blir en variant av viskleken när jag nu hänvisar till en parafras, ett exempel gott som något på hur okreativt skrivande—trots namnet—kan skapa något nytt av något som redan finns.

När fotografiet uppfanns ställdes målerikonsten inför en existentiell kris. I takt med att fotografier blev allt skarpare och detaljerade blev bildkonstnärer tvungna att återuppfinna måleriets raison d’être - det mest slående exemplet är impressionismen. På samma sätt måste bilden av “författaren” ändras i takt med teknologisk utveckling – från det ensamma, plågade geniet till någon som kan bemästra den ökande mängden information som far runt omkring oss. Förhållandet till texten så som den kommer till oss via tryckta medier måste vara ett annat än till den vi har på våra skärmar, som låter oss kopiera, ändra, sätta in i andra sammanhang.

Jag tänker att detta är självklart och på samma gång alldeles för krångligt för barn i en 5-6:a. Självklart för att de vuxit upp med det senare förhållandet till texten på ett helt annat sätt än oss lite äldre, krångligt för att det kräver en meta-förståelse av texter som kommer lättare av att ha genomlevt ett paradigmskifte.

I kursplanen för svenska läser vi att syftet med svenskundervisningen bland annat är att eleverna ska utveckla sin förmåga att (jag klipper och klistrar):

• anpassa språket efter olika syften, mottagare och sammanhang,
  
  
• urskilja språkliga strukturer och följa språkliga normer
  
  

Att “anpassa språket” och att “urskilja språkliga strukturer” innebär just att få en meta-förståelse för språket, att kunna stiga ur språket och betrakta det från utsidan. En av poängerna med okreativt skrivande är för mig att beröva (skrift-)språket på sin mening och se det som den godtyckliga uppsättning tecken det egentligen är. Det blir en väg ut ur språket, en väg till metaperspektivet vi söker.

Dessutom bidrar det till att avdramatisera skrivandet för den som stelnar vid anblicken av en tom sida. “Fritt skrivande” är en viktig del av språkundervisningen, men riktar sig främst till de elever som redan är trygga språkanvändare. För andra kan det bli ännu en övning som ökar deras känsla av otrygghet inför språket. Att börja i det okreativa skrivandet innebär en mer utjämnad spelplan.

I veckan hade vi vår första lektion i okreativt skrivande. En kort(-ish) re-cap:

Uppgift 1: Skriv av Karin Boyes dikt Från en stygg flicka (från en projektion) för hand. Bara här ser vi hur olika vi tolkar instruktionen “skriv av” – från någons obrutna block av text utan hänsyn till radbrytningar, till någon annans text skriven på ett liggande papper för att projektionen såg ut så, till den tredjes försök att imitera till och med typsnittet.

Uppgift 2: I vårt Google Classroom hade jag lagt upp dikten och gav eleverna i uppgift att skriva av dikten igen fast på datorn. I varje grupp var det minst ett barn som snabbt insåg att det gick att helt enkelt kopiera den text jag lagt ut och klistra in den i sitt eget dokument. Vissa föreslog det inför resten av gruppen, andra gjorde det i smyg – nog måste det vara fusk? Självklart inte! En av de stora poängerna med att arbeta med texter på datorn är ju att vi kan mångfaldiga dem så enkelt som genom ctrl+a, ctrl+c, och sedan ctrl+v tills våra hårddiskar (eller Googles servrar) är fulla.

Uppgift... Nej, först en liten avstickare:

Den brittiske kreativitetsforskaren Malcom Ross skriver att en förutsättning för att vara kreativ är att kunna centrera sin kreativa impuls i ett medium. Jag vill mena att detta är en förutsättning även för att vara okreativ - inte minst i digitala sammanhang. Om operativsystemet och ordbehandlingsprogrammet är dina medier behöver du behärska dem, få dem att göra som du vill. Okej, åter till...

Uppgift 3a: Byt ut alla diktens “du” mot “jag”, alla “dig” mot “mig”, och slutligen alla “Jag” mot “Du”. Övningen har dubbla syften; att få syn på vad som händer med texten när vi byter perspektiv, men också att lära oss hur vi kan använda datorns “Sök och ersätt”-funktion. Den har vi nytta av i...

Uppgift 3b: Byt ut alla förekomster av den första bokstaven i ditt namn mot… ja, mot någonting annat. Ett ord, ett konstigt tecken, en slumpmässig sträng av bokstäver… Fortsätt sedan att byta ut valfria delar av dikten mot någonting annat. Nu börjar elevernas texter att skilja sig starkt från varandra, trots att de började som exakt samma dikt. Vissa behåller sin traditionella diktform men blir allt mer absurda, andra börjar mer likna dadaistiska dikter (här tog vi en avstickare i en grupp och läste Hugo Balls Karawane). Ytterligare andra blir rent abstrakta konceptdikter, långa stycken av mellanrum avbrutna av plötsliga utbrott av tecken.

Vi avslutade lektionen med att ha uppläsning av våra dikter. Trogna mediet lät vi våra datorer läsa upp dem via Google Translate.

Okreativt skrivande kommer att återkomma i min svenskundervisning under året. Nästa vecka ska vi skriva kärleksdikter, med befintliga bok- och låttitlar som byggstenar.

Läs och lyssna gärna mer, bland annat här:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=503&artikel=6073738
där Arbetarens kulturredaktör Fredrik Edin pratar om okreativt skrivande;

här: http://chronicle.com/article/Uncreative-Writing/128908/
där Kenneth Goldsmith själv skriver, eller försjunk i den här...

http://monoskop.org/images/3/3c/Dworkin_Craig_Goldsmith_Kenneth_eds_Against_Expression_An_Anthology_of_Conceptual_Writing.pdf
...600 sidor långa antologin med mängder av exempel på konstnärer, poeter och författare som på olika sätt (och i olika stor grad) ägnar sig åt okreativt skrivande.


Linus Rundberg Streuli

---